Kylan kommer krypandes igen....
sommarvärmen försvinner
när mitt hjärta brinner..
å livet försvinner.
när tiden springer
Kylan träder in åter igen
när jag försvinner igen
in i ångestens famn
å blicken den dör
helgen närmar sig
å i periferin ser jag dimman tätna
å spöket i huvudet tala
en förlorares dikt
genom flaskans hals
får jag alla svar, å känner mig bra
en stund, kanske idag,
eller en annan da..
Jag minns jag var lycklig
men jag föll hårt, å brändes på bål
nu svävar jag på gator å torg
i en förlorares skrud.
instängd i eveigehternas bur
där lever jag, å mina djur
i ensamhetens skur.
är flaskan vår ända tur...